l'état c'est moi

Den interna jargongen bland kuratorskollegor brukar allt som oftast gå ut på att Förste kuratorer är narcissistiska, andre kuratorer snåla och tredje kuratorer... Hmm. Tredje kuratorerna dras kanske inte med något särskilt karaktärsdrag bundet till deras ämbete

Men det ligger något i de två första förutfattade meningarna. Jag pratade med min andre kurator idag om att hon ständigt pratar om nationens pengar som "sina pengar". På samma sätt är det med mig, när jag ser mig själv i tidningen, där jag hamnar titt som tätt (tre gånger hittills). Då är det lika mycket mig personligen som VG jag ser, men det känns inte som någon särskilt stor skillnad. Som kuratorer känner vi oss alla tre som att vi är vår nation personifierad och i mångt och mycket kanske det också är den roll vi har? När man känner att nationen och jaget närmar sig varandra blir det omöjligt att inte vilja ha allt ljus på VG/mig eller hålla i pengarna för Nationen/2Q. 3Q:s personifikation ligger mer i beröm från gäster vilket är ett lite mer ödmjukt drag, det finns inte lika mycket att skämta om kring det, vilket nog är svaret på min första fundering.

För den som undrar hur det gick med sångboksgenomsjungningen så blev både köket och käket klart i tid. Jag måste än en gång lyfta fram terminens kökschef. Vi fick en Pulp fiction-inspirerad meny, där maten genomgående var strålande god, samtidigt som den var fyndig och originell.